En ponny-bit och citodon

Jag opererade ryggen när jag var 16 år. Är mer rakryggad nu kan man säga. Efter tre veckor på sjukhus med morfin skickades jag hem utan nedtrappning och fick klara mig bäst jag ville. Efter det gick jag på citodon och nobligan och allt annat smärtstillande som fanns efter ett ingrepp där åtta skruvar och ett 30 cm långt stag placerats i ryggen. I typ tio hemska månader. Nu finns endast ett ärr kvar, 50 stygn. Sexy.

Under den här tiden grät jag och gick runt i en luddig värld. Sov extremt mycket. Samtidigt såldes ponnyn jag älskade mest i världen. Oj vilka tårar som fälldes. Åh vad jag skulle vilja klappa och pyssla lite med en ponny nu för tiden. En gosig en. Som Bell. Fast han råkade visst ha blivit hamburgare. Synd.Det där med hästar glömmer jag lätt bort att jag saknar. Det är ju inte för inte jag kallats Anna-Häst eller Häst-Anna under hela min skoltid. Inte universitet som tur var trots att jag fick ett ridstipendium vt 2006.

Jag vet inte vad jag ville säga med det här. Osammanhängande hästsvammel men det beror inte på citodon. Kanske att jag är pre-wedding och pirrig. Undrar om det går bra att hämta ett Gotlandsruss från Lojsta Hed?