Spännande dag. Var på en utflykt idag, söderut på gröna linjen på ett spännande mediaföretag. En ego-boost att kunna känna att det finns valmöjligheter. Äntligen. Exakt vad jag behövde. Nu kommer jag se mer positivt på karriärsutvecklingen.
Det finns en person som kan ha det bästa jobbet i hela Stockholm som jag känner. Det bästa med honom är inte att han har 08´s mest eftertraktade jobb utan att han kan ta fram mina positiva sidor. Det finns kanske de som tror att de tar fram mina positiva sidor, som tror de känner mig, men endast ett fåtal får mig att känna att dessa positiva sidor verkligen existerar. Kanske säger det en del om tillvaron?
Efter utflykten mötte jag upp Åsa. Indiepopparen. Vi hamnade på Riche på någon slags bokrelease, tecknat har aldrig varit min grej, jag föredrar texter. Riche bjöd på blandad spanfaktor,turister, tjejer i leggings med varmkorvar på(hej jag vill ha uppmärksamhet fast detta är stört fult), bra musik, fula glasögon, hiphopmänniskor goes corporate finance och givetvis skvaller med Åsa.
Nu skönhetssömn och framför mig en helg på landet, för att andas. Syret finns inte på St Eriksplan. Gästrikland it is. In the middle of nowhere, oxygen, I need it badly.
Soundtrack: Robyn With Every Heartbeat
( We could keep trying but things will never change... So I don´t look back. Still dying with every step I take, but I don´t look back. Den här låten sätter ju fingret på allt vad förträngelsemekanismer heter, aaaaaj, yes it hurts with every heartbeat.)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment