C´est chiante...

Tråk tråk tråk. Kom att tänka på en rolig sak en kompis pojkvän gjorde för att hämnas.
Personen som skulle hämnas tyckte tredje personen varit riktigt oskön och bestämde sig för att se till att främmande människor ringde i tid och otid om allt mellan himmel och gjord tills han blev galen alternativt bytte nummer.

I hans namn och med hans mobilnummer skapades ett antal annonser på Blocket och liknande sajter där fina saker "såldes" för i princip ingenting. Alltså blev han nedringd av en massa idioter som inte förstod att annonserna var för bra för att vara sanna.

För att toppa det hela lades namn och nummer ut på den inte helt rumsrena www.kn***kontakt.se. Han förstod inte varför det ringde människor och flåsade.

Kan ju säga att hämnden fungerade... haha. Do not try this at home kids.

Paris, Je t'Aime: Quais de Seine

Trop jolie cette episode.

Till höger om Gucci ser ni Dramaten

Segt i city. Var på Berns i fredags och drack en P2 med tre nya bekantskaper jag hittade på planet från London. Turistade lite med att visa Dramaten och se fotona med djur i Berzelli Park efteråt. Sedan visade jag hönsburen Utecompagniet och drog en djup suck.

På hemvägen konstaterade jag att Stockholm är en ankdamm och funderade på vad jag exakt förväntar mig av en stad.
Det är ju jag som gör vad det blir till eller fungerar det inte så i 08?

Blev i alla fall glad av sällskapet, fick intrycket av att de är genuint gulliga trevliga och bra killar. Sådant är alltid bra för ett ensamt körsbär. Har känt mig ensam och övergiven de senaste dagarna. Jag saknar mitt entourage.

Kom hit och hem från Falsterbo, Visby, Oslo, Biarritz och övrig skärgård så vi kan leka Sex & the city St Eriksplan.

08 just nu: tråkigt

Dagens look-a-like

Hur lika är egentligen dessa två blondiner

på en skala från ett till tio?

Är de antingen:

1) Systrar

X) Avlägsna kusiner

2) De har aldrig träffats.

Att berätta en hemlighet

Det är sann konst att berätta en hemlighet på ett bra sätt. Det är nästan svårare än att behålla hemligheten.

Börjar man med att fråga: Kan du behålla en hemlighet? så förväntar sig den som fått frågan en riktigt bra hemlighet. Inget trams och helst inget som redan kunde anats.

Den som får frågan vill inte tjata, för fås frågan från början borde förtroendet finnas där redan.

Eller så vill hemlighetsberättaren ha uppmärksamhet och att den tillfrågade ska tjata lite. I mitt fall inser jag att mitt marknadsvärde ökar något då jag väljer att inte tjata mer, jag väntar tills det kommer av sig själv. Med mitt marknadsvärde i åtanke ger jag det helt enkelt den tid det kräver.

Är det något allvarligt eller sårande så sätter ofta berättaren den andra personen i ett dilemma. Antingen vill man diskutera/ventilera/analysera det med någon annan eller så blir man irriterad eftersom det hade varit lättare att inte veta.

Trots detta är hemlighetsmakeri ändå väldigt underhållande, till exempel:

http://www.gossipgirl.com/news/

Soundtrack: Righteous Brothers: Unchained Melody

Missing: Entourage

Vart är min tjejliga? Jag vill göra något kul för efter att ha hängt på egen hand i London är jag rätt trött på mitt eget sällskap.

Respons från omgivningen? Not at all.

Det lutar åt att jag går ut med tre killar från London som jag bondade med på planet igår. Kanske blir kul. Berns? Nox? F12 kan bli intressant. Cherry Daquiry please!


Blir detta jag ikväll, utan mitt eget entourage?

Bild:http://www.welikeitraw.com/photos

Eller så sitter jag hemma och väntar på att telefonen ska ringa eller pipa i bästa Bridget Jones-anda.

Alive and still kicking

Princes Square i Bayswater var fint, inte själva boendet dock. London regnigt. Att-bo-på-hostel-hangarounds rätt osköna.
Jag är ganska lättad över känslan att ha kommit tillbaka hit. Jag andas ut och känner för första gången lite grann att Stockholm är hemma. Den känslan är bra. Lugnande på något sätt.

För övrigt är ekorrarna i Hyde Park gulliga, Notting Hill inte som i filmen, engelsk spanfaktor riktigt usel men mitt singelliv kan nu komma att ta en ny vändning.

Anledningen till det sistnämnda är att jag inhandlat ett antal produkter från Victoria Secrets. Strawberry Champagne Bodysplash och Passion Fruit Lipgloss bland annat. Det är ett bra utgångsläge i alla fall.

Brittisk kändisspotting: Rhys Ifans, a.k.a Spike i filmen Notting Hill. ( Eller en look-a-like.)

Veckans äventyr

Eftersom kompis kompis uppenbarligen dissar mig på msn, sms, telefon, jobbmail och Facebook har jag nu gett upp. Känner mig aningens patetisk som typ stalkat honom för att vi skulle hänga. Nu har jag fattat vinken, men undrar, är det inte lättast att säga tack men nej tack i förväg?

Det här resulterar i att jag bokat en natt på hostel för ca 250 kr. Mixed dorm, 6 beds. Med Ritz Princess for a day i åtanke ligger hostelet lämpligt nog på 26 Princes Square. Om jag inte är tillbaka och bloggar fredag vet ni vart ni kan leta.

Nedpackat: Svenskt fotbollströja att sova i.
Pass+pengar.
Öronproppar.
Överfallsalarm.
Mobil.
Sovmask.
Kamera.
Smink.

Ska fixa: Hänglås.

Planer efter avslutat uppdrag:
Att gå på musikal, helst Mama Mia.
Hänga med en kille jag träffade snabbt på Badhytten i Falsterbo och har Facebookat med. ( Om nu inte han med dissar mig.)
Dricka Starbuckskaffe.
Köpa en Mulberryplånbok.
Köpa anteckningsböcker från Jordi Labanda.
Skicka vykort, det är old school men ganska så gulligt.

För att peppa mig själv att jag inte alls kommer bli rånad eller så som ensam tjej på mixed dorm i London så ringde jag min vän Afrika-Anders. Han sa Faaaan vad kul!
Det är så jag ska tänka. Faaaaan vad kul! Jag är galen och sjukt mycket coolare än de flesta i min tjejliga just nu.

Måste sova nu, klockan ringer snart. Aaaaah, scary.

London bejbi

Imorgon ska jag på en liten storstadstripp. Okristligt tidigt ska jag befinna mig på Arlanda. Jag har i princip inte styrt upp någonting mer än mitt pass utan hoppas på det bästa. Inget hotell bokat, förhoppningsvis blir det en fantastisk utekväll med kompis kompis och ändå inte så mycket sömn. 36 intensiva timmar i London kan bli alldeles alldeles underbart men om oturen är framme alldeles alldeles förfärliga, långa och ensamma.

Det verkar tyvärr inte vara det lättaste att få tag i kompis kompis.
Jag måste erkänna att det inte känns helt hundra med att inte ha koll på hur vi ska lyckas catcha up eftersom min mobil ofta backstabbar mig när jag är långt hemifrån. Tur att jag är streetsmart som få.

Det värsta som kan hända är att jag får sova en natt på Mcdonalds vid Piccadilly Cirkus eller lägga hela min lön på en natt på Ritz där i närheten. Alternativet Princess for a day kostar ju bara £405.

London all by myself... This can be exciting for a little cherry berry.

Soundtrack: The Smiths Heaven knows I´m miserable now

Career in the city

Det regnar. Regnar det inte är det kallt och rått. Stockholm just nu, tredje veckan i juli är helt dött. Jag blir så rastlös.

Av att staden aldrig tystnar. Av sällskapssjuka. Av bekräftelsebehov. Av bristen på utmaningar.
Av viljan att göra något men att inte riktigt kunna sätta fingrarna på exakt vad.
Av hundra olika saker som tillsammans ger mig en obehagskänsla som gör att jag bara vill krypa ur mig själv.

Min Sex & the City dvdbox är oftast en bra lösning. Serien var verkligen före sin tid både vad gäller modet och attityden gentemot flickors promiskuitet.

Det känns inte som att Carrie & hennes vapendragare lever i verkligheten, inte egentligen. Det är så många tjejer som vill vara Carrie Bradshaw, vara krönikör, dejta hej vilt och ha hennes garderob. Det här inkluderar även mig själv om vi tar bort hennes tramsighet, men hur ska det gå till?

Jag behöver en mentor. Någon som är klok som en bok som jag kan få uppmuntran och kritik av och som delar med sig av sina erfarenheter främst gällande karriär och inspiration.

En lista, utan ordning, på personer jag ser upp till som jag tror skulle kunna vara bra mentorer för mig:

Amelia Adamo

Denise Rudberg

Antonia Axsson Johnsson ( Jag har tackat nej till en intervju med henne, jag är en idiot!)

Ingen risk för skogsbränder direkt

Idag när jag vaknade sken solen. Det resulterade i en tunn röd klänning och endast en kofta.
Nu regnar det IGEN och jag kan inte förstå varför vädret inte kan vara okomplicerat och enkelt? SMHI, för faaaaan.

Det är lite som kärleken, när man tror allt är bra, kan det helt plötsligt bli åskväder. Och då smäller det och blixtrar ordentligt men avslutas förhoppningsvis med en regnbåge.

Åh vad jag gillar metaforer. Stundtals geeky och klyschigt men oftast fantastiskt användbart och pedagogiskt.

Soundtrack: Madonna Rain

En djävulsk romans

Bild från Popsugar.

Reese Witherspoon och Ryan Philippe var kanske Hollywoods snyggaste par då de syntes sida vid sida. Söndagens filmtips: Cruel Intensions eller på franska Les Liasions dangereuses.

Förhållningsregler i Skåne, Södra Sverige just nu.

I Falsterbo behöver man inte vara lika rationell som här i Stockholm City enligt dagens rapportering från Sveriges riviera:

Lifta är ett okej sätt att ta sig fram. Med alla typer av fordon, James Bondbilar likväl som traktorer och häst med vagn.

Bara för att det är hästveckan krävs inte ord som piaf, oxer och schabrak i ditt personliga ordförråd.

Hångla med yngre/osköna/ tvålfagra pojkar kan ske utan repressalier.

Badrock i den lokala affären innan och efter morgondopp är coutume.

Falsterbo House TV episode 7 inkluderar inte mig men väl influenser av Paris Hilton & Nicole Richies Simple Life.
Jag lämnade ju Skåne när solen kom, det måste vara ödet som säger att jag inte ska vistas för mycket i solen. Jag kommer se ung och fräsch ut när jag blir gammal. Dessutom är jag väldigt ung eftersom dagens kjol är storlek 9-11 år. Eller så är jag bara ett gigantiskt barn?

Nu, spontan middag på Kungsholmen och sedan film.

Dagens soundtrack: Co me clo ser ca ra ca ra mia ca ra ca ra miiiiia med gulle-Måns.

Living in a shoebox

Jag bor i en liten lägenhet. Jag har ingen bostadsrätt ännu. Inget förstahandskontrakt heller. Kollade på Blocket på lägenheter som uthyres. Det är ju ett skämt när en garderob i Rågsved uthyres för 12000 kr i månaden.

Är jag naiv som blir förvånad över nivån på andrahandshyror? Vem kan tänka sig att betala dessa gigantiska summor för i princip ingenting?

Bild från Wikipedia.

Jag bor hellre i en skokartong i N.Y eller med heltäckningsmatta i badrummet med roomies i London än andra hand i Stockholm. Alternativt i något av Törnrosas alla rum någonstans utanför Paris, ca va très très bien.

Jag insåg just att jag måste ta ett stort jävla banklån eller flytta utomlands.

Dagens...

Förskräckelse: ett antal krypskyttar längs Lidingövägen. Uppenbarligen någon slags övning.

Reafynd: Vit kjol med röd spets 129 kr på barnavdelningen på Zara. Storlek 9-11 years passade perfekt. Gör de kläder för alldeles för stora barn eller är det jag som är liten? Tror på det första.

Återbesök: Gammal arbetsplats på Strandvägen inför kommande uppdrag. Bästa kontorsadressen!

Impulsiva catch-up: Antonia.

Löfte: Jag ska ligga i min säng kl 22.00 med tv, radio och dator avstängd för att somna av att läsa en bok, inget elektroniskt.

Fashion No-No: Hiskeligt fula Foppatofflor. Dessa tofflor sänker det personliga marknadsvärdet till 0.

T-shirt text på kille ca 16 år: Die brat die

Intervjuer i min bloggi

Jag känner att bloggi ska hottas upp lite.

Därför kan det vara en idé att exponera mer eller mindre kända svenska personer som verkar intressanta. Glamourprinsessan publicerade nyligen en telefonintervju med Victoria Silvstedt vilket inspirerade mig. Hur det ska gå till vet jag inte ännu.

Exponering av sådana som är eller vill verka lite hemliga och som jag vill veta mer om:

Exempelvis kategorin herrar:

1) Peder Fogstrand- mannen alla vet vem det är i trakterna kring Stureplan och från http://www.bubblare.se/


2) Robin Borg, Björn Borgs son som måste vara rätt gammal nu. Hur mycket schteker han egentligen? Hur bra är han på tennis och kommer han förvalta pappas namn väl?

3) Eric Prytz - Jag gör ju fortfarande "Call-on-me-gympa" nu när det är Beach 2007.


Kategorin damer:

1) Lili & Susie, sångduo, lever de kvar på 80-talet och hur går det för de två systrarna att rädda alla världens djur? Och kör de fortfarande tuperad snedlugg och kort skinnjacka i klädväg?


Bild från www.askmen.com

2) Caroline Winberg, supermodell, var det verkligen hon som sålde Mick Jagger-storyn till svensk kvällspress innan hennes karriär rullade igång? Och isåfall, hur tänkte hon då?

3) Bathina El Soudi, en Uppsalahomie och numera gift med kungens kompis Aje Philipsson. Vad hände med hennes karriär som väderflicka?

Radio Holmiensis

Under min studietid i Uppsala hade jag ett ämbete på Stockholms Nation i form av radioförman. Det innebar att jag fick sända radio på torsdagarna innan nationens klubbkväll med annan tillsatt ämbetsman. Radioprogrammet hade inga direktiv egentligen mer än att vara en av nationens marknadsföringskanaler. Oklart dock hur många lyssnare vi hade men roligt var det.

Det tog ett bra tag att lära sig mixerbord och för min del var det särskilt viktigt att hålla koll på när jag skulle vara tyst och när jag skulle prata. Dessa baskunskaper sviktar fortfarande. 2004 var det inte så högteknologiskt så filerna finns inte på mp3, vi körde minidisc. Inte ens nu fungerar Uppsalafliken på Studentradions hemsida. Det säger ungefär allt och lite till om det provisoriska. Och studion i källaren på Ekonomikum ska vi inte tala om.

I övrigt körde jag mycket på tuggummipop á la Britney Spears och pojkband givetvis. De obligatoriska låtarna tyckte jag var rätt dåliga men så här i efterhand har ju exempelvis The Knife hittat ut i det kommersiella bruset.

Andra stående programpunkter var tävlingar med listplatser till kvällens utgång, veckans drink och tävlingen: Vinn en hunddejt med förste kurator Rikard Westerberg och hans hund Winston. Jag tror jag, som enväldig domare vann den där hunddejten. Kanske borde kräva in den i efterhand?

Veckans ordspråk med olika knasiga ordspråk, önskningar av låtar, lovebombing och så prat om allt och ingenting. Åh vad roligt vi hade. Först Stefan Espman Hansen som sällskap och sedan Betty.
Vid starten av programmet försökte vi som oftast håna Värmlands Nation som sände innan oss och alltid avslutade med att de dryga 08-orna skulle ta vid och något vänskapligt spydigt om torsdagskvällen. Har för mig att deras program hette TorsbyRadio så vi spelade inte ens i samma liga.

Varje torsdag avslutades programmet med, det är torsdag, det är utgång, nu kööör vi, med Gigi D´agostinos L´amour toujors i bakgrunden. Det var en del i det fantastiska konceptet på Radio Holmiensis. Det var verkligen back in the days...

Update så gott det går: Etta på Studentradion v.15 (!) är Shout out louds: Tonight I have to leave.

Ansiktsboken anfaller

Faktiskt. Smart av företag att synas på Facebook, har de med låg målgruppsålder råd att inte göra det?
Jag tror det är ett av många sätt av synas, kanske lite in disguise men smart är det. Det är mina-vänner- boken- fast-på-nätet. Mer högteknologiskt.
Alla applikationer så som vilken disneyprinsessa du är, blir bara jobbigt. Det var kul i början men det krävs mer än så. Musik exempelvis, typ Discoboys, For you skulle vara given på en playlist.

Dessutom har de flesta hakat på den inofficiella tävlingen: "Flest kompisar på Facebook när man dör vinner" även om det kanske inte är något pratas om. Så är det. Punkt slut.

Dagens media skrev idag om Drömbolaget. De kommer ligga steget före, frågan är bara exakt hur svårt det blir att hålla distansen? Fast det är väl det som är utmaningen med entreprenörskap, att faktiskt alltid hitta nya och mer alternativa vägar.

Skänk Skåne till Danmark?

Dialog i en sanddyn utanför Badhytten lördag ca 02.32.

Blond flicka, relativt nyimporterad från 08-området med höga klackar:

- Hur fan gick det här till? Samlades alla jävla idioter som befinner sig i Skåne just nu på den här så kallade nattklubben just ikväll eller?

Skånsk kille med backslick:- Jaaaoooo, uppenbarligen så hamnade ju du här!

Så där ja!

Nu ska jag preppa för Falsterbo. Innan dess har jag en del viktiga och oviktiga saker att göra. Dissa BJ bland annat, done. Jag behöver verkligen en paus. Lite negativ energi har frodats idag. Inte bra. Hoppas hoppas på finare väder så man i alla fall kan få lite färg. Eftersom det är väldigt 1996 att sola solarium har jag slutat med det. Brun utan sol fungerar i lagom dos men det är väldigt lätt att bli Paris Hilton- orange och det är ett big no-no.
När ska det gå in i alla orangea människors huvuden?

Vad gäller böcker håller jag på att läsa Snabba Cash av Jens Lapidus men jag gillar inte språket. Blir också irriterad på killen med schtekarkomplex som börjar sälja kokain för att finansiera La dolce vita. Okej, det är bara en bok men wanna-be-schtekar-kulturen har spridit sig över hela Sverige. Viruset finns till och med i Sandviken fast dialekten man hör när de säger "nu kör vi" är inte den vackraste. Elakartat virus det där.

Vad hände med 3G, genuint, gediget och gemytligt?

Det är helt klart Aftonbladet och Expressens fel till störst del med artiklar som Så festar eliten och liknande.
Överskattad kioskvältare den där Snabba Cash så jag tror jag packar ned något annat på bokfronten. Nu ska jag vara helt internetfri ett tag framöver. Tonen i de sista inläggen visar kanske på att det behövs.

Tills dess ska ni komma ihåg ett par saker.
1) Glöm inte Frankrikes nationaldag 14/7. Vive la Republique!
2) Vara vänliga och tillmötesgående mot alla turister som invaderar huvudstaden. De är bra för Sveriges BNP.
3) Använd b.u.s ( brun utan sol) med måtta och kom ihåg var ni hörde det.

And I´m off to Falsterbo.
Ciao ciao and amoreeee!

Cherry dissar

Hur muntrar man upp ett uttråkat körsbär?

Jo man tar emot ett telefonsamtal från en Uppsalakompis som beklagar sig över senaste utgången på Uppsalas motsvarighet till Sturecompagniet, Birger Jarl. Det hörs ju på namnet att det försöker vara Sthlm. Glassigt och schtekigt. Hmmpf. As if. Inte för att Sture inte är exakt som BJ men det är en annan femma.

Det lyckas faktiskt mest med att vara en enda köttmarknad med dyngraka idioter med storstadskomplex. Samma gamla personer som fastnat i Uppsala som lämnar staden, högst för att åka på semester, som gnäller på småstadsmentaliteten men aldrig skulle ta sig för att göra något annat än det de alltid gjort. Kröka ned sig på BJ, the it-place varje lördag...

Att jag spyr galla över stället beror inte på att jag inte får den uppmärksamheten jag tycker jag förtjänar på ett ställe som BJ. Nej nej. På BJ kan alla få till det.

Jag blir först glad att jag inte var där och inte sätter min fot där någonsin mer. Det har haft sina glansdagar, ungefär 2004 då de visade Eric Prytz Call on me på storbild. Typ. Sen tackar jag mig själv för att jag inte hamnade där bland fishermanshots och vevdansen av en slump då omdömet sviktar och inte har gjort det på ett bra tag. And it is so not gonna happen ever again.

När personen sedan vidareutvecklar vilka som klängde på vilka, vilka som försökte schteka och vilka som var patetiska som få, då mår jag bra. Bra över att slippa ta del av det där på något sätt. Att jag valt bort stället där tiden står stilla. Det enda som förändras är killarnas hårfästen och tjejernas spritplufsighet.

Och det är inte till det bättre.

Varför fungerar inte rubriksättningen? Whyyyy?
Det känns fel utan rubriker.

Betygsättning av bordsherren.

Befinner mig fortfarande i ett slags romantiskt skimmer sedan gårdagen.
Villagatan 5 var en fantastisk adress, där skulle jag kunna tänka mig att bo.
Min bordsherre får 4 körsbär av 5 möjliga.




Han hette Hannes Brinkborg och i sånghäftet fanns även en beskrivning av alla närvarande personer. Så här löd hans beskrivning: Ållebergstiden, mest i sanden, jävel runt matbordet....

Mest i sanden relateras till att han är kung på beachvolley.

Han drog ut stolen till en början och senare var han lite slarvig med att fylla på vatten men lagom kaxig och underhållande i alla fall. Pluspoäng ges för kaffet han fixade i andra halvlek då talen aldrig ville ta slut. En jävel runt matbordet stämde inte riktigt, men han kanske skärpte sig med mig vid sin sida, vad vet jag?

Att han sedan kastade brudbuketten på mig innan festen var slut eftersom Lisa glömt det, var kanske inte direkt ett tecken på att jag kommer att gifta mig snart. Mer ett tecken på att han var full och buketten inte direkt ville fastna i min hand, kanske för att jag är så cynisk.

Min beskrivning löd: Studiekamret med bruden, nationshängare, har en egen blogg och vet allt som är värt att veta i skvallerväg, allt kan hända när hon går på fest.

Ganska bra beskrivet, men det där med skvaller vet jag inte, fast vi får väl se vad Hannes tycker om den här uthängningen?

Gårdagen i siffror:

Personer som gifte sig: 2

Antalet tårar på min kind i kyrkan: Typ 11.

Genomsnittlig promillehalt hos de skånska gästerna 2,5.

Antalet gånger jag sa: Åh jag vill också gifta mig: 19 st.

Antalet danser med brudens far: 1 och det gick alla tiders.

Längd över havet på min volleybollspelande bordsherre: uppskattningsvis 198 cm.

Antal glas champagne innan middagen: 3, tipsy tipsy.

Antal snygg svärmor med fantastisk hallonröd klänning: 1, the one and only mamma Maja.

Antalet videohälsningar från Adam Sandler: 1

Love Actually Wedding Scene

I do I do I do

Nu är det snart bröllop. Lisa och Lenny Strandorff heter de lyckliga tu 7/7 2007. Och, ja, det ligger tanke bakom datumet.

Jag kommer gråta av olika anledningar:
Det kommer vara fint och Lisa kommer vara fantastiskt vacker.
Det är högtidligt och i en kyrka.
Mina vänner kommer vara där.
Jag kommer fundera på om jag någonsin själv kommer att stå där.
Jag kommer att tänka på honom jag trodde att jag skulle gifta mig med en gång i tiden.
Dessutom är jag en sucker for romance och gråter i tid och otid för allt och ingenting.

Det här kommer bli helt oförglömligt!

Jag ger er min pre-wedding playlist.

Abba- I do I do I do
Love actually - Love love love.
Aretha Franklin- I say a little prayer
Beach Boys- God only knows
Jennifer Rush- The power of love

Jag tillägger också att U2 I still haven´t found what I´m looking for INTE kommer att spelas då brudparet lämnar kyrkan. Sådant trams får stå för andra.

En ponny-bit och citodon

Jag opererade ryggen när jag var 16 år. Är mer rakryggad nu kan man säga. Efter tre veckor på sjukhus med morfin skickades jag hem utan nedtrappning och fick klara mig bäst jag ville. Efter det gick jag på citodon och nobligan och allt annat smärtstillande som fanns efter ett ingrepp där åtta skruvar och ett 30 cm långt stag placerats i ryggen. I typ tio hemska månader. Nu finns endast ett ärr kvar, 50 stygn. Sexy.

Under den här tiden grät jag och gick runt i en luddig värld. Sov extremt mycket. Samtidigt såldes ponnyn jag älskade mest i världen. Oj vilka tårar som fälldes. Åh vad jag skulle vilja klappa och pyssla lite med en ponny nu för tiden. En gosig en. Som Bell. Fast han råkade visst ha blivit hamburgare. Synd.Det där med hästar glömmer jag lätt bort att jag saknar. Det är ju inte för inte jag kallats Anna-Häst eller Häst-Anna under hela min skoltid. Inte universitet som tur var trots att jag fick ett ridstipendium vt 2006.

Jag vet inte vad jag ville säga med det här. Osammanhängande hästsvammel men det beror inte på citodon. Kanske att jag är pre-wedding och pirrig. Undrar om det går bra att hämta ett Gotlandsruss från Lojsta Hed?

Framgångsrik man på affärsresa

Följande dialog utspelades nyligen med ett körsbär på msn:

A - Hej körsbär.
Lars - Hej.
A - Jag måste ha goda råd av dig, jag ska dansa vals. Du är så belevad och världsvan!
Lars - Eeeeh men Anna, man dansar inte vals så ofta här i Stockholm.
A - Jo, fast jag ska på bröllop, och inte vilket bröllop som helst, Lisas bröllop.
Lars - Jaha, men en kille som kan dansa kan också föra en dam.
A - Ja jo, hoppas det. Jag går ju på bröllopet som väldigt singel som du kanske vet...
Lars - Men du kan väl faktiskt inte hjälpa att din framgångsrika man är på affärsresa?
A - Så sant så, du har verkligen alltid rätt körsbär.

Impulsivt, kanske inte så genomtänkt?

För kanske 45 minuter sedan skickade jag ett mail. Jag vet inte om det var så genomtänkt. Skulle kunna bli en fantastisk kombination och en framgångssaga men att ge sig in i det kanske är förenat med livsfara? Vad vet jag.

Jag vet inte ens mitt marknadsvärde och är för blond för att ens fundera på att räkna ut det.

Inte för att jag vet om eller vad för typ av svar jag får ännu.
Tror att det här kan resultera i tre alternativ.

1) Ingenting.
2) Ett projekt där jag är livrädd för andra halvan men där jag ger mig in i något som kan bli bra, riktigt bra.
3) Att andra halvan ser mig som ett hopplöst fall och att jag går omkring med ångest över ett mail jag skickat som inte ledde till ett endaste litet dugg.

Mamma kommer defintivt inte få veta något förrän det är klart och framgången är ett faktum.

Judgemental

Att dela in människor i fack är en socialpsykologisk strategi för att strukturera upp tillvaron. Apan har radat upp en massa typer av medelklassmänniskor och deras whitetrashhobbys.
Av de som omnämnts blir jag eurodiscodansare och då och då shortsklädd. Jag är väldigt bra på att kategorisera och strukturera människor, men inte saker. Samtidigt blir jag rädd för mig själv varje gång jag tänker trailor trash.

Funderar hur mitt marknadsvärde ska räknas ut?
Jag har mycket dolda reserver men inte nödvändigtvis i kapital.

I övrigt har jag idag klippt mig inför ett visst bröllop där jag ska ha på mig en rosa balklänning. Har en känsla av att jag hamnar i facket: tjej-som-går-på-frackbröllop-och-tar-på-sig-en-rosa-balklänning-från-2004-och-inte-fattar-att-hon-ser-ut-som-en-marshmallow.

Eller så är det just det jag har fattat, men inte, på några som helst villkor, orkar bry mig. Marshmallows är okej i lagom dos.

Hittade en otippad skiva från ungefär 1996 idag, Romeo & Juliette soundtrack.
Bästa låten är You & me song med Wannadies.

Ett skelett...

Jag började med Beach Falsterbo igår och det går okej. Har aldrig varit ett fan av övertränat eller too skinny. Too skinny, too ugly. Fast Nicoles frisyr på denna bild passar henne. Hon ser dessutom ut att vara i ett bibliotek, tänk hon kanske är smartare än somliga tror?

Bild från Aftonbladet.

Idag var jag dock ett skelett då jag efter jobbet sprang på en gammal flamma. Han såg givetvis fräschare ut än någonsin. Inte jag. Absolut inte. Aaaah. Varför händer det alltid när man är som sunkigast? Är det ödet som verkligen påpekar att the fling went way back and is so not gonna happen once again?

Hade jag varit i hans kläder hade jag tänkt... usch hur kunde jag, det där är verkligen ett skelett i erövringsgarderoben.

Precis så händer det ju att man själv tänker ibland. Precis så var fallet idag fast tvärtom. Inte för att jag fick det bekräftat men ändå. Kul var det inte.

Och om han mot all förmodan läser denna blogg och kopplar sammanhanget så kanske jag dör. Låt oss hoppas att så inte är fallet. Eller att han vet att jag oftast är tres chic och att alla har bra och dåliga dagar.

Mitt BMI är för högt.

Det kom jag på nu. En vecka innan jag ska ligga på Playa Falsterbo. Och fröken Von Sydow kör minsann också hälsovecka och Herr Karlaplan med. Inte för att jag vill gå ner, bara punktbanta mina nu för tillfället inte så synliga magmuskler. Tjejer ska ju inte ha sexpack men vara, ordet som jag älskar att hata, tighta.

Jag kom också på att sommaren 2002, som spenderades i Nice då jag och Johanna jobbade som värdinnor och bodde på ett-stjärnigt-hotell, då 2002 var jag smal och snygg.

Dieten morötter+baguetter+ rätt mycket vin i kombination med att ligga stilla på stranden fungerade och jag kom hem med min matchvikt och med skysst bränna.

Nu sitter jag här och knaprar morötter. Det har den effekten att man blir ännu hungrigare. Morötter är dock bra för mörkerseendet.

Nu saknar jag min digitala våg. När jag köpte den var jag riktigt spritplufsig efter för mycket festande på Stockholms nation. Jag går då till Ica Maxi och inhandlar äpplen och morötter och en digital våg. Givetvis hamnar jag då bakom två, eeeh lite större storhandlare i kön. Blickarnas krig startade.
De hade handlat hela butikens utbud av transfetter och junk och lagt i sin vagn. Sega var de också så jag suckade lite. Tjejen tittade på mig med en blick på vågen, äpplena och morötterna och jag läste hennes tankar. Chilla ditt lilla ätstörningsmongo.

Jag tittade föraktfullt tillbaka och var nöjd med mitt BMI. Sen gick jag med raska steg till en annan kassa och kände mig som en segrare. Ungefär samma känsla uppstår när man ser Lyxfällan, Nannyjouren och Du är vad du äter. Att du känner dig lite bättre och lite smartare.

Det är inte helt p.k att erkänna det men våra egon gör faktiskt att alla vill vara bättre än någon annan väldigt ofta. Det är det där med bekräftelse, den ständiga orsaken till att man ofta beter sig väldigt konstigt.

Soundtrack: Material Girl Madonna

Roadtrip med grym musik

Det är inte lång tid kvar tills jag och tjejerna drar. En vecka närmare bestämt och jag har börjat preppa. I en röd glassig bil ska vi åka. Jag ska bränna skivor.
Tre stycken blir det.

En discoskiva med Supermongo why, Ministry of Sound och givetvis Kate Ryan och Kylie discoprinsessan och sådant där trallvänligt eurodisco. Min lillebror kallar det för brat hits att dansa vevdansen till. Jag kallar skivan nu kör vi kör vi kör vi. I dubbel bemärkelse så resan går fort också. Falsterbo, here we come oh la la.

Hästveckan, sexy and hot, everything that tennisveckan is not!

Det kommer också att brännas en skiva med karaokehits där bland annat Orup Pojkarna på rad, Britney One more time och Madonna Material Girl kommer att vara med. Syftet med den här skivan är att tävla i vem som kan mest på låtarna och skapa allsång i den röda BMW´n. Jag kommer kanske vinna eftersom jag bestämmer vad som ska vara på så jag är nog egentligen utom tävlan.

Vi kommer att vara glada och ha fyra dörrar på röda bilen. Jag kommer inte köra en mil eftersom jag är inkompetent bakom ratten och mitt körkort kostade 25000 kr som jag kunde haft roligare för. Jag satsar mer på underhållningen från baksätet.

Den tredje skivan kommer att vara en mysig blandning, att sova lite till och om det regnar och vi ska spela kort. Typ Cardigans, lite Coldplay och Escobar. ( Packa ned kortlek också, vid regn, check box.)

Egentligen borde jag bränna en fjärde skiva men jag har endast tre tomma. Den fjärde skulle vara lite mer alternativ för att vidga det väldigt kommersiella på de andra tre. Jaja vi får se.

Dagens tips: Ny bloggerska på sajten som tappade en del när ena halvan av Sveriges nya mediaradarpar lämnade den. Nya bloggerskan och andra halvan av radarparet har en vass penna och lyfter sidan så gott det går. Hon är cool!

Bye for now.

Sommarnatt

Hon bestämde sig för att anknyta ändå, trots att hon inte hade lust. Eftersom Stockholm ibland känns lite som Paris. Som stad. Som kan smeka med ena handen och när man minst anar det slå med den andra. Trots att man ger och ger får man inget att ta tillbaka. Hur streetsmart man än är så behövs det inte alltid.

Personligheten kommer inte riktigt till sin rätt alla gånger. Paris ger en blond svensk flicka många fördelar väldigt ofta. Samtidigt som det kan vara frustrerande, åh såå frustrerande att veta att man alldeles för sällan blir tagen på allvar. Stockholm känns ibland som en stad där omgivningen inte ens bryr sig om att fundera på om en person är värd att tas på allvar eller inte.

Hur som blev det middag på en fantantisk balkong med utsikt över takåsar och våningar flickan bara kan drömma om. Övrigt sällskap gick nedåt mot Utecompagniet men flickan tassade hem efter att ha värmt sig tio minuter under värmelamporna och konstaterat att kvällens klientel var något otippat.

Birger Jarlsgatan, nyasfalterat med reflexklädda nattarbetare. Odengatan upp. Odenplan, tråkiga Odenplan. Hon gick som alltid. Ekologiskt och ekonomiskt.

Till slut, karlbergsvägen utan trafik. Breda trottoarer. Gröna träd. Då och då lyfte hon blicken och såg upp mot fönstren som lyste mot den himmel som vid denna tid på dygnet var som allra mörkast. En och annan stjärna syntes.

Hon undrade vad som pågick i de fantastiska våningarna. Nymålade övergångställen, vita, glittrande och som ingen tidigare satt sin fot på. Vackra övergångsställ med en speciell lukt.

Hon trampade på alla och tänkte, ha ha, jag var först den här gången. Så snurrade hon barnsligt på sin rosa kjol, tänkte på sin norska syster som imorgon lämnar Oslo för L.A och hade helt plötsligt gått hela vägen hem från Stureplan.

Det går bra nu...

Pengar rullar in som det ska, det går bra nu, kompis det går bra nu.

Jag läser alltid Dagens Industri på jobbet. Idag fick jag det bekräftat, den magiska apan hade mer än rätt. SSAB går som en raket, precis som han förutspådde. Bra där.
Frågan är inte om utan när den här högkonjunkturen avmattas? Och när ska en mini- hobbybörshaj göra det riktigt stora klippet?

Soundtrack: Petter Det går bra nu

Kampanjer en regnig dag som denna

Det regnar. Det är bra för skrivandet. Det är helt tomt i huvudet vad gäller bloggandet. Kan bli bra nu en regning dag i kombination med grönt te i den lilla lägenheten i Vasastan.

Jag har pluggat marknadsföring men det ger inte direkt något konkret har jag kommit på. Man lär sig ju baskunskaperna men det är så mycket mer. Det är en hård bransch.

Jag stör mig sjukt mycket på de gula gubbarna som pratar baklänges eller något slags låtsasspråk. Eller så lider de av gravallvarliga stamningar.
Är det meningen att väcka irritation eller tror de som gjort kampanjen att gubbarna är roliga? Mest logiskt vore det första men jag tror det är det sista.

Tele2 Utland är helt lysande. Affischerna ser ut som de priserbjudanden som finns i mindre livsmedelsaffärer och turkshoppar. Så träffande.

Telias reklamer är lite av en långkörare men helt okej. Mest gillade jag den sura tonårstjejen som tvingar sin pojkvän att gå runt och leta efter ett visst klädesplagg och ringa videosamtal till henne för godkännandet som såklart aldrig kommer. Girlpower eller? Fast nu är det läge att göra något nytt. Det känns som konceptet är taget från ICA. Vart är snygg-Lars nuförtiden?

Jag förstår inte varför tv-kampanjerna inte ligger ute som videoklipp på de officiella hemsidorna till företagen jag nämnt. Av den anledningen att öka genomslagskraften. Alla har uppenbarligen inte fattat att internet + tv = bättre än bara tv. Borde inte vara speciellt dyrt heller när tv-kampanjen redan finns.

Nu ska jag skriva på min bok. Och för övrigt kommer mer inspiration att hämtas till den när jag åker till London om tre veckor.

Soundtrack: Jose Gonzalez Heartbeats