Hur ska jag bli rik?

Den frågan är än så länge oklar men jag funderar på det en del. Olika affärsidéer, jag vill göra något själv och köra mitt race. Frågan är bara vad?
Jag har ju en hel del alternativ som är mer eller mindre bra men jag vet knappt i vilken ände jag ska börja.
Det är en hel del att ta tag i men förr eller senare så. Tills dess ska jag bli börshaj. Inte för att Mr Karlaplan gav mig några insidertips från it-branchen men häng på Mocco är alltid givande. Där blir man lätt kvar och morotskakan är all that en morotskaka kan vara. Inte Beach 2007 men morot är bra för mörkerseendet för nattugglor som mig...

Den halvdana kändisspaningen på Mocco begränsades till en före detta deltagare av en svensk version av ett amerikanskt modeprogram. ( Till min glädje tyckte jag inte att hon såg så värst het ut, mer fet än het. Haha, jag är vidrigt ytligt ibland. men det finns det fler som är....)

Jag tycker om hesa röster. Efter Valborg tappade jag rösten av olika anledningar och var hes i en vecka. Omgivningen påpekade det hesa i en positiv mening.
Hesa kommersiella röster jag gillar är Nina Persson i the Cardigans, senaste singeln är grym. Jag gillar långa titlar på låtar. I need some fine wine and you, you need to be nicer, det ska jag nog börja säga.
Maja i the Sounds har också riktig whiskyröst. Hon har stjärnglans och får mig att vilja gå på festival.

Soundtrack: The sounds Painted by numbers

Lovely look-a-like

Det här var roligt. Men är det inte lite amerikanskt att %-satsen inte summerar till 100%?
Jag trodde nämligen man skulle bli en viss % av varje.
Jag är mest nöjd med Sienna Miller men hon är i smalaste i laget IRL. Kanske ska prova med ett annat foto?

Sleepless @ St Eriksplan

Jag är en sann nattuggla. Jag förstår inte hur jag får tiden att gå och varför jag aldrig kommer i säng.
Idag har jag gjort ett hälsofrämjande inköp. Springskor från Nike + stegräknare kommer göra mig snabb som vinden och i bättre form.
Det blev ett par Nike trots att jag lovordat Adidaskampanjen Jag springer för jag älskar kakor. Jag springer inte så snabbt eftersom jag har astma men är ganska uthållig. Eller jag var det 2004 i alla fall då jag jobbade kl 9-17 på mindre roligt sommarjobb och sprang övrigt tid. Mitt rekord blev en mil på ungefär 57 minuter vilket jag är nöjd med.

Är nöjd med dagen som varit, har skrivit produktivt på mitt hemliga projekt, hört av mig till spännande personer och etablerat ny-gamla kontakter på Facebook. Jag borde sova och drömma sött. SOVA var det. Dormir på franska.

Dagens komplimang angående motivation som kommer och går: Du är ju en sessa så du kanske ska vara med i sagan i stället för att skriva den?

Fast det är coolare att skriva sagan, då får jag bestämma och kan påverka mer än om jag "bara" är en sessa. I en saga kanske jag till och med måste pussa grodor eller blir bortrövad.

Revvan och Carrie Bradshaw-syndromet

Reversen , "Revvan" är sjukt bra.

Undrar om min bild by-line blir snyggare och större i sista numret för terminen? Det är Max "Chefredaktören" Althin skyldig mig eftersom jag fixade en intervju med svenskt näringslivs drottning Antonia Ax:son Johnsson, som han fick göra. Dagens skryt, jag är verkligen en Revvan-resurs.
Om jag inte får en skysst bildbyline kan jag ta Adam "Seth Cohen" Brody som kompensation, det går också finfint.



Att göra intervjuer är det bästa jag vet. Det ger mig positiv energi och personerna i fråga är oftast peppiga och uppmuntrande.
Gamla nummer av Revvan finns på www.uppsalaekonomerna.com

Mina senaste intervjuer:
Amelia Adamo

Mika Kjellberg

Ebba Von Sydow

Kommande: The Attic- hur man blir rik på musik
och ett reportage gjort hemma hos Karolina "Glamourprinsessan" Lassbo.

Det bor en liten skribent/krönikör/reporter i mig, det är bara en tidsfråga innan andra också förstår det. Och ja, jag har, det väldigt uttjatade men ack så svårt att bli av med, Carrie Bradshaw-syndromet. Eller är det Scary Bradshaw hon heter?

Hästböcker och chick-lit

Bland det mest avkopplande jag vet är att läsa. Jag älskar böcker som man fastnar i och då man har tid att verkligen fastna. Jag har alltid gillat att läsa sedan jag var liten.
Som den lilla hästflicka jag en gång var fanns favoritböckerna om Britta och Silver, Lotte och Russen och Blå Prinsen.
Min morbrors fru Ingsan hade en hel låda på vinden på landet med massor med böcker jag läste en hel sommar. Kanske 1993 -1994.

Uppskattade annat än hästar också. Mary Lou, de två detektivtvillingarna och givetvis detektivdrottningen Kitty, eller mer internationellt gångbart, Nancy Drew.

Kitty har allt, två vapendragare, en snygg kille, en framgångsrik och snäll pappa och såklart en hund och en blå sportbil att åka på äventyr i.

Chick-lit är det som konsumeras mest nu för tiden för min del. Denise Rudberg är den svenska drottningen av Chick-lit och jag tycker mest om O.S.A och Väninnan som var bland de första böckerna. Alla hennes böcker har vissa karaktärer återkommande, om än så bara i periferin.

Denise har börjat blogga.

En familjesida som avglamouriserade min bild av henne. Eftersom hon exponerat sig själv på sina bokomslag har jag inte direkt bilden av henne som småbarnsmamman, utan en mer glammig city-girl med girlpower. Fast det ena behöver verkligen inte utesluta det andra, hon är hur som helst cool.

I övrigt planerar jag att läsa en del böcker nu framöver.

Plum Sykes Bergdorf Blondes och uppföljaren.

Jackie Collins Hollywoodsfruar som jag fick i påskpresent av mamma.

Alla Jane Austen jag köpte i somras och inte har börjat med ännu.

Alla var där - Lauren Wiesberger

Grevgatan 22 av Jenny Leeb eftersom jag ska bilda mig en egen uppfattning och inte lyssna på dåliga recensioner.

Mats Strandberg- Bekantas bekanta

Ska även försöka komplettera den här listan med några deckare och lite mer djup än allt romantiskt trams trots att det är underbart att läsa.

Jag ska ju också skriva en bok, men hur hur hur ska jag få sådan ro att orden bara flyter på? Måste fånga sådana moment bättre för de finns där då och då.

Denise senaste bok om Matilde gjorde mig inte direkt peppad. Det är svårt att få ge ut en bok men man kan ju aldrig veta förrän man försökt. Jag gillar verkligen att skriva, det gör mig lugn på något svårbeskrivet sätt.

Tror jag ska satsa på tonårsgenren, antingen hästar eller mysterium eller bådå, kanske lite som Ponnyklubben på äventyr med bilder.

När jag blir känd som författare ska jag åka till alla skolor i hela Sverige och läsa högt och tvångspränta in i alla barn i mellanstadiet att läsning är ett fantastiskt tidsfördriv.

City-råttor

Jag har kanske hamnet i koma. Orkar inget trots att helgen varit lugn. Det är mors dag och snart kommer La familia på besök i hufvudstaden. Brorsan ska få paket i efterskott och mamma med och italiensk middag blir det på Kungsholmen. Måste ladda batterierna innan det och inför kommande arbetsvecka.

Åsa fyller 17 år idag. Hurra hurra hurra hurra!

Hur gick det här till, att jag är såå trött?
Har någon lagt sömnpiller i mitt morgonte eller? Eeeeh nej just det för jag bor väldigt själv för tillfället så det borde inte ha gått.

Igår kväll såg jag dessutom en city-råtta sitta på en papperskorg. Så äckliga djur. De är överallt och stora som marsvin. Att ha råttor runt sig känns inte det såå 1892?

Aaah tidsoptimist.

Jag undrar hur jag får tiden att gå ibland. Jag vet att det absolut inte är för att jag alltid har roligt som tiden går fort. Fast mycket är roligt ofta these days. Oslo var kul. Idag var mitt jobb roligt med Wellbeing Walk på Gärdet. Facebook är kanske lite väl fjortis men också kul. Jag tror dock det är en övergående trend.

Imorgon blir det middag så jovisst, det är roliga saker på gång. Åsa fyller dessutom 17 år. Soundtracket på söndag blir såklart Vi två,17 år med Håkan Hellström.

Nu kan du få mig så lätt skulle jag kunna säga till en viss pojke med glugg mellan tänderna som påminner om världens sötaste Seth Cohen. Ååååh. Vill ha. Måste våga på något sätt.
Men är vi sådana som i slutet får varan?

Om ca 22 minuter borde jag vara på väg till Fredsgatan 12. Mingel ikväll kräver en extreme make over för min del.

En magisk apa

Jag hittade en blogg av en slump. Inläggen är inte som andra bloggar typ idag var jag och tränade och sen bla bla bla. As if liksom.
Gillar att surfa in på bloggar där man inte riktigt vet vem det är. Det här är en kille med svaghet för kemiska substanser och andra berusningsmedel samt med en förmåga att locka till sig vackra damer. Det är det intryck jag får. Antar att han ser ut precis som alla andra, en magisk apa i lyxförpackning. Verkar spännande den där apan, fast på avstånd. Genom bloggen, perfekt.

Jag fastnade för ett par rader han skrev:

En annan sak som jag insett är skillnaden mellan saknad och längtan. Det finns personer jag saknar så mycket att det gör ont, men jag längtar inte efter dom, vill inte träffa dom. Alla skeenden har sina egna tidsperioder, och tyvärr är väldigt få av dom kompatibla med varandra. Det är något jag ska försöka komma ihåg när tvivlet siktar mot tinningen.

Alt för Norge

Vem körde över mig med tåget? Det var i alla fall inte sweetiepie Åsne. Tur.

Var väldigt glad att träffa my Norwegian girls. Jag är så väldigt glad i dem.

Kort sammanfattning:

Soundtrack: Alt för Norge och givetvis nationalsången.

Spanfaktor: Mycket bra. Fast piké + slips? eh neeeej.

Antal bunader på Solli plass 17/5 - väldigt många. Typ 1003.

Antal fantastiska nya solglasögon på AneMartes näsa: 1 par från Oliver Peoples. Classy.

Antal efterfester med ansiktsmålning: 1 och det räckte.... Haha.

Antal shots med sambuca: 1, och det var senast på Malta jag drack det. I sällskap av M.

Antal halvkända fotbollsspelare: ½ Erik Myggen Mykland. Hade föredragit denna superstar.

Antal tak med rosetter: 2

Antal planerade N.Y-trippar i norskt sällskap: 1

Jag är hemma i Stockholm igen. Med lite mer lugn och ro i kroppen än när jag åkte och nyladdad med positiv energi. Hoppas på Norwegian visitors i form av Betty, Charlotte, Åsne och Ane-"Tårtan"-Marte här i Vasastan snart.

Vi snakkes.

Norsk fotballspiller eller Pagrotsky?

Føljande dialog utspelade sig igår i centrala Oslo:

Liten skæggig man som ser ut som Leif Pagrotsky: Hej, jag heter Erik.

Anna heter jag och skakar hand.

Erik Mykland: Vill du ha en sambuca?

A: Eh nej tack det ær bra.

Okænd man i nærheten: Det dær var en av Norges basta fotbollsspelare , bara så du vet.

Anna :- Jaha, varfør har han icke några damer runt sig då?

Inget svar på den frågan. Men han ær sjukt lik Leif "Paggan" Pagrotsky.

Kompispris & springbreak

Jag har inte packat ännu. Hur som helst ska jag packa ned snus, Granit och cigg, Marlboro Lights och vin, rosé. Och kläder såklart. Snus och cigg fick jag till kompispris och jag prutade, ljög, och himlade med ögonen i turkshoppen. Allt för norska rökare och snusare.

Var en liten tur på Beyond Retro idag efter jobbet. Bra utbud och det blir defintivt ett återbesök eftersom min garderob behöver en extreme make-over. Kate Moss för Topshop var en huge disappointment. Boring.

Imorgon ska jag hänga med Betty och Åsne och Charlotte. Med AneMarte blir det champagnerian och Oslos bästa ställe där fröken A-M styrt upp listan på lördag. Lovely.

Under resan ska jag läsa Jackie Collins Hollywoodfruar och jag har tagit med min hjärtformade plyschkudde.

1 2 3, it´s spriiiiingbreeeeeaaaak & I´m off. Ciao ciao

Håll huvudet och hakan högt och bak med axlarna!

Killar med dålig hållning kan ju glömma att de ska få ligga. Typ: Hej, eeeeh jag ser ut som en sköldpadda som sticker huvudet ur skalet alternativt en gam. Det är så sjukt osexigt. Hur svårt kan det vara att dra tillbaka axlarna? Sträcka på sig? Varje dag under mina tunnelbaneresor vill jag sticka ett pekfinger i ryggraden på x antal personer av denna anledning.

Jag ska börja exponera mer babes i bloggen. Ska gå fram till snygga killar och be om att få ta ett foto samt fråga om civilstånd och sedan lägga upp det med viss frekvens här i bloggen.

Detta kan generera: ett högre antal besökare och fler kommentarer. Öka mina chanser att få prata med babes. Bättra på mina ice-breakers. Få koll på heta singlar respektive snygga upptagna personer.

Observera att killar med dålig hållning inte kommer att få något som helst utrymme.

Schnyggt Kylie.

Kylie gör en kampanj från H&M, den heter H&M loves Kylie, som jag nämnt tidigare, nu är den i allra högsta grad aktuell. Och fröken Minogue ser alldeles alldeles underbar ut.
Söt är hon också som den gröna feen, Tingeling i Moulin Rouge.


I övrigt är jag hungrig, ledsen, trött och fryser. As if anyone cares... Några personer har glömt att jag finns verkar det som. Guldis gör inget att han glömmer, man får dispans om diagnosen guldfiskminne existerar. Och nej, det var ingen pik men jag märker att fler har den diagnosen.

Jag drar till 7elvan. Nu. Det älskar jag med Stockholm, alltid en i krokarna. Här i Vasastan finns tre stycken inom rimligt avstånd. Sevvan finns inte i Uppis. Haha, rätt åt alla där, ni får nöja er med b-Rosa Pantern och Pressbyrån.

Soundtrack: Skid Row 18 and life- Ja, jag är inte en dag äldre än 18 och på en 14-årings nivå mentalt.

Ole Dole & Doffen

Brunch med Pia och Maria gjorde starten på söndagen lite lättare efter gårdagens utgång. Solidaritet var helt okej igår men inte så mycket mer än så.


Roligast var faktiskt att två killar från min uppsatsgrupp var ute och var glada i hatten. Tyckte hela tiden att de verkade så seriösa men det bor uppenbarligen partydjur i Tom och Fredrik också. Mina tjejkompisar tyckte de var gulliga och ena halvan stod full som en kastrull utanför entrén när jag och Maria bestämde oss för att gå hem. Haha. Gulligt radarpar det där.

Roligt är också att Knatte, Fnatte & Tjatte heter Ole Dole & Doffen på norska.

Try vs throw away today

Try vs throw á la Anna

Try:
Kanelrökelse
Anteckningsblock från Jordi Labanda, very stylish & inspirerande.
Liptons gröna te med citrus.
Kex som smular.
Bo minimalt i Vasastan.
Neonfärger.
Körsbär, både som vodka, lukt, kompis och acessoarer.

Throw far far away & skrik youuuk som Summer Roberts in the O.C:
Slampighet.
Trailor trash.
Uppsalas s.k IT-ställe Birger Jarl.
Lögner, vita som svarta som regnbågsfärgade.
Lindsay Lohan

Cherries=cerises=körsbär=moreller

Jag pratade just med Elisabeth, Betty Spaghetty inför mitt Oslo besök.

Liten norsk ordlista
Oh ja- jaha
Kjempetorsk-haj
Kosligt- mysigt
Lurt-smart
Putetreck-örngott
Veps-geting
Moreller-körsbär
Raring- weirdo
B-gänget- Björnligan i Kalle Anka, jag tycker det är hysteriskt roligt.
Lene Marlin- Norges enda musikexport.

Jag har funderat en massa det senaste dygnet. Jag har en ganska stor umgängeskrets tror jag. Det finns dock endast ett fåtal personer jag ringer när saker och ting krisar. De personerna hoppas jag känner kan ringa mig anytime också. Jag drar till Oslo för att slicka mina sår och framförallt få ett miljöombyte och träffa jänterna. Känner jag dem rätt blir det en väldigt giggly, girly, tipsy och flirty weekend.

Vilka fina ord det blev på slutet. Nu artikelskrivande för fullt och sedan girls night out i stockholmsnatten.

Soundtrack: P.A.T.T - Party all the time / I´m so excited

Carolina Gynning skrattar

Carolina Gynning är en cool tjej. Igår morse hörde jag henne på radio, hon skrattar högt och mycket. Hon sa inte så värst mycket utan skrattade mest. Underbart. Jag satt givetvis och skrattade för mig själv medan främmande människor såg på mig med konstig blick.
Jag gillar Carolina. Jag vill vara kompis med henne.

Känns fortfarande lite overkligt att jag köpte en biljett till Oslo bara sådär. Haha, it´s gonna be so much fun with my norvegian sweetiepies. Ikväll ska jag på inflyttningsdrink. Jag ska vara piffig till tänderna och sedan ska vi till Solidaritet. Kommer bli bra, riktigt bra. Innan det ska jag göra en actionplan i mindmap-format, en ordentlig en med färger och olika strategier och must-do´s.

Oslo bejbi....

Idag gjorde jag något wild & crazy på lunchen. Msnade med AneMarte, ringde Elisabeth och wips, sedan var det bestämt att jag åker till Oslo och firar 17e maj.

Känner att jag behöver något roligt och vad passar då bättre än en utflykt under en extra lång weekend?

Jag har inte speciellt mycket semester i sommar så det här är jag värd, eller som på franska, parce que je le vaux bien. Ska bli underbart. I Oslo är alla snälla. Måns Zelmerlövs look-a-like bor där också.

Utöver det är jag helt mentalt utmattad. Hela veckan har varit en massa aktiviteter, jag har gjort saker varje dag för att förtränga en viss händelse.

Mina förträngelsemekanismer arbetar för fullt men då man är ensam hemma en fredagkväll känns det inte klockrent. Då dyker osköna tankar upp trots att jag använder metaforen där man ska banka på grodor som ploppar upp. Man bankar ned grodan, sen ploppar den upp igen men då är man snabbare och slår fortare och hårdare. Det finns en sådan maskin eller vad man kan kalla det, på Gröna Lund. Ska dit snart.

Blir man rik på musik?

Dagens spenderades i hälsans tecken eftersom jobbet hade Wellbeing Day. Kändes spännande samtidigt som hälsa faktiskt är svårdefinierat. Jag är ganska peppad på att träna så ett par nya springskor kommer snart att inhandlas. Adidas kampanjen, Jag springer för jag älskar kakor är tyvär borttagen från tunnelbanan. Synd för den var inspirerande och logisk utan att ge ångest. Givetvis blir valet av skomärke lätt efter denna lyckade kampanj, jag ska nog söka jobb på Adidas till och med.

The Attic-killarna är sköna och reportaget kommer att bli fantastiskt. Det är alltid kul att träffa människor som gör sin grej fullt ut och som brinner för det. Det gör mig mer och mer övertygad att det finns flera alternativ till working 9 to 5.
Kolla in videon The Arrival med Drömhus på youtube och gissa vad "Dupontarna" säljer.
Vad finns egentligen i väskan?

A) Sexleksaker
B) en pop-up snake
C) Pepparkvarnar

The Attic, hur många groupies har ni?

De här sköna killarna, The Attic, ska jag träffa imorgon. Ska bli såå kul. Grymt bra.

Något jag gillar är att ha mycket på gång, det klyschiga uttrycket många bollar i luften stämmer bra. När det är en lagom balans av ordentlig mat, sömn, utmaningar och spännande personer allt känns så roligt.

På http://www.myspace.com/atticsite kan du lyssna på alla låter. In your eyes har jag tyckt om sedan jag hörde den första gången. The Arrival med Therese Granqvist från Drömhus gick det inte så jättebra för i Melodifestivalen men det säger inte så mycket.

Låten är väldigt disco och såå sommaren 2007. Jag associerar rullskridskoservitriser och discobowling när jag hör den fast videon känns väldigt inspirerad av Dupontarna i Tintin.

The Ark är så fruktansvärt överskattade just nu så att det går "bra" i Melodifestivalen säger inte så mycket. Det närmar sig sellout-varning och det bådar aldrig gott.

Dagens ordspråk

För eftertanke och reflektion:

Broes before hoes, översättning överflödig.

Lyxfällan

Bra sak jag har upptäckt idag:
www.thesartorialist.com har tagit sig en titt på Stockholm som modemetropol. Att Södermalm är representerat med originella och stilmedvetna personer är givet. Kommentarsfälten bildar en debatt Södermalm vs Östermalm som Sart himself dissar. Jag älskar bilderna, de människor som fångas på bild har en helhetsstil som fångas bättre på bild än i den stressiga vardagstillvaron på trottoarer runt om i världen. Lovely hemsida. Den här hemsidan är den bästa lyxfällan, lyx för att människorna är fantastiska, fälla för att du blir beroende av sidan så småningom.

Dagens skratt:
En artikel i UNT om after-work. Där olika idiotiska motiv till varför inte alla kan vara med på after work är denna rad den mest patetiska:
* De som inte har råd att köpa öl och vin i baren och som helt enkelt måste prioritera vart lönen ska gå.

Det var typ den sämsta ursäkten jag hört, vill man verkligen vara med på en after work "investerar" man väl 30 kr i en öl eller cider. Allt handlar om prioriteringar och klarar man inte det kanske man kan prova att söka till TV3´s Lyxfällan. Där är det smarta människor som deltar, verkligen. Och dessutom får du en chans att synas i TV.... Oh la.

Det går att dricka grönt te på afterwork. Det gjorde jag på Anglais i fredags och det gick alldeles utmärkt. Eller varför inte prova att drinkhora lite?
Alla i chefsposition blir smickrade av drinkhoreri. Har du dessutom gjort dig förtjänt av en drink efter en veckas hårt arbete är det givet att chefen uppmärksammar just dig. Drinkhoreri ska inte underskattas.

Lyxfällan, Malmvägen Du är vad du äter, och Nannyjouren gör mig helt mörkrädd för det finns så mycket idioter. Det är hemskt att dessa TV-program hjälper till att bekräfta fördomar.
Jag föraktar idioter mest av allt i världen och från och med nu tänker jag inte vara så politiskt korrekt hela tiden.

Jag hatar idioter. Den fördel nämnda program medför är att man känner sig så sjukt mycket smartare, bättre,mer hälsosam och snyggare än deltagarna.

Positiv energi, ja tack!

Fixat lätt som en plätt av dessa tre damer:

Kylie Minogue - Love at first sight

Madonna - Vogue

Jessica Simpson- A public affair

Aaaaj

Obehaglig känsla bekräftad och jag är panikslagen. Panik som kommer då personer man tror tycker om en, bryr sig om en och som man umgås med gör sådant som gör så ont att det inte är sant. Det är sant och det är det som är det vidriga.

Jag vet inte vad som är värst, förvåningen över hur fan någon kan ljuga så för en eller att vänskapen och relationen man haft tydligen inte betytt mer än så här?

Är det typiskt min otur? Typisk Uppsala i alla fall. Lilla äckliga håla där alla ligger runt med alla, upptagna som icke upptagna, fula som snygga, mongon som cp:n, ex som kex, det spelar ingen roll.

Jag är så fruktansvärt arg på mig själv att jag inte tog tag i det jag anade för första stund. Mina förträngelsemekanismer är väldigt effektiva i osköna lägen och ibland är jag så sjukt mesig, konflikträdd och alldeles för snäll.

Hur kan det här hända? Är jag helt plötsligt en karaktär i O.C då nära personer hugger en med en kniv i ryggen?
Jag kan ju lova att jag är glad att jag befinner mig i Stockholm annars hade jag kanske sprängt två hus i Luthagen respektive Fålhagen.

Kan inte bara någon ta hand om mig? Krama mig, trösta mig och lova att allt kommer bli bra och att det gör ont nu men inte sen. Snälla någon kom och trösta knyttet.

Soundtrack: Avril Lavigne Complicated

Som hittat, på ett tak.

After-work med två pinglor. Hotel Anglais har en väldigt trevlig takterass. Mer häng där framöver. Jag drack grönt te och förträngde en väldigt obehaglig känsla för ett par timmar.

Ssssstockholm & lovebombing of the shirt

Jag ska byta attityd. Har surat lite sedan igår av en anledning jag inte egentligen kan identifiera. En attitude-make-over blir det och jag ska ge Stockholm som stad en chans. Pia tycker att jag kan se sur ut, hon var därför väldigt klok som en bok i helgen med att be mig att le hela tiden.
Att le fungerar smittande på andra även om det inte är äkta. Typ som skrattyoga fungerar på deprimerade.
Testade skrattyoga en gång i höstas på en jobbtillställning. Det kändes ganska fånigt men jag hade träningsvärk sedan. Från och med nu ska jag använda mitt hollywoodsmile minst tio gånger per dag. Och småprata och vara ett enda stort sweetheart utan att gå till amerikansk överdrift.

Jag tänker tvångshänga med min vän Skjortan i helgen. Han ringde mig idag och jag blev så förvånad eftersom han oftast har guldfisk-minne och glömmer att jag finns. Idag kom han ihåg mig trots att han trodde att han ringt fel och kommit till Demi Moore med en väldigt sexig telefonröst.

Tvångshäng betyder att jag ska gunga i hans trädgunga i trädet utanför Fiskartorpet på Norra Kungliga Djurgården och gos gos goseligosgosa med hans katt Wille. Medan jag gungar med Wille ska Skjortan spela piano med öppet fönster och öppen dörr som bara han kan. Helst någon musikallåt eller från något av nationens spex.
Kommer bli helt fantastiskt så länge inte "Guldis" tar upp sin statistikbok.

Johan behöver mig känner jag och ingen statistik. Och jag behöver han och Wille. Vi ska planera en sommarfest och inga puttenuttiga par är välkomna. Han behöver också skriva lite mer musik och jobba mindre. Man ska göra det man är bra på, alltså inte för att han arbetar dåligt men han är sjuuuuukt bra på att skriva musik. Och noterna kommer "Guldis" ihåg mer än väl.

Jag ser hela konceptet med minglet och festen framför mig och dessutom behöver Skjortan något att se fram emot. Jag vet exakt vilka av mina snygga sexiga singelkompisar som ska få komma. En av dom tycker dessutom Skjortan är schnygg och schtilig.... Oh la la la. Det här kan bli bra, riktigt bra.

Tysta självutlämnande tankar om kärlek.

Rösten är ännu inte helt återställd. Funderar på varför så många singlar är så cyniska?
Ibland känns det som att The Game, skriven av Neil Strauss faktiskt pågår. Att man hela tiden jagar något som inte finns. Att killar spelar högt medan tjejer försöker påverka spelet med att bli manipulerande. Jag tycker det är så intressant.

Att man tänker pax att inte bli sårad så jag beter mig hellre själv som en idiot. Eller så accepterar man något man egentligen skulle må bättre utan, i brist på annat. Eller så sysslar man med tidsfördriv som är roligt för stunden men inte i längden. Att inte bry sig så mycket som man vill om någon är en konstig känsla. Likaså frustrationen då någon man själv bryr sig om, inte alls visar omtanke tillbaka.

Inte blir du eller jag klokare av dessa tankar heller men bekräftelse är något vi alla behöver.
Bekräftelsebehovet kan verkligen få en att göra dumma saker. Samtidigt kan det också skapa drivkraft att genomföra saker som ger credd.

Osäkerhet kan förstöra så mycket för en person. Särskilt ifall det är en osäkerhet som smittar från en person till en annan. Det får personer att ta avstånd. Bli konstiga och kalla. Att undra vad,varför, om inte? Att vilja skrika, vad är det för fel på mig egentligen? Svara svara svara.

Då behöver personen som sårat inte säga så mycket utan bara dra sig tillbaka, kanske visa viss omtanke om den nu finns, genom att höra av sig eller ännu enklare, att helt enkelt släppa en person för alltid. Släppa taget och inse förlusten. Men aldrig aldrig någonsin får man gå in detaljerat på vad grejen egentligen var, sådant gör ont i onödan.

Förlorat är förlorat för alltid. När du blundar blinkar det GAME OVER och ljudet du hör är allt annat än romantiskt.

Soundtrack: Dire Straits Romeo & Juliette

Kalle Anka loves Valborg

Tysta leken går sådär. Det är förbannat tråkigt.
Jag är helt enkelt dålig på att vara tyst.

Listar tre positiva saker med att vara hes:
Allt jag säger associeras till Kalle Ankas Julafton och det är ju "roligt".
Man behöver inte svara på tilltal från retsamma familjemedlemmar.
Telefonräkningen blir inte högre.
Eftersom jag tror att jag är en typiskt tråkig tjej så får den biten i självförtroendet sig ett uppsving då de flesta som hör mig skrattar åt min för tillfället begränsade verbala förmåga.
Jag är nog lite rockstar trots allt.

Igår fick jag dessutom min första offentliga bekräftelse som bloggare, Julia, kursare till Antonia hade läst min blogg om jacuzzibadet. Kändes bra så jag hoppas hon fortsätter med det. Nästan lika bra som när fyra tjejer igår lite spontant, efter galoppen, klev på en båt i Fyrisån med wet-look, leriga skor och luktandes bubbel där alla andra var hela och rena och allmänt städade. Haha.

Obetalbart var också den tjej som inför denna helg brun-utan-solat sig och går på galopp. Mousserande vin och alkoholen däri tar bort allt vad för mycket brun utan sol heter. Tjejens orange-aktiga ton rann sakta men säkert av till tonerna av Cara Mia. Undrar hur hon ser ut idag? Från morotsfärgad till fläckig liksom.... Eller i alla fall blekare.

Synd att media endast rapporterar om det negativa under valborg, vad hände med den grymma kick-off på sommaren valborg faktiskt är? Det är glädje i luften, mycket traditioner och helt enkelt något alla glada borde fira.
Det negativa såsom överdriven fylla, misshandel och överfall, nedskräpning och allmänt bråk och stök är givetvis tråkigt men valborg är ju faktiskt så mycket mer än bara det.

Alla gillar inte valborg och alla behöver inte göra det. Det där med champagnegalopp hoppar de flesta glamourprinsessor över och det är ju faktiskt så att man inte behöver om man inte vill. Jag har hur som helst haft bra roligt denna helg.

Soundtrack just nu: Pink U &UR hand för alla som behöver en injektion girlpower.

Tysta leken pågår

Tur att jag kan blogga eftersom jag inte kan prata. I söndags var jag på Stockholms Nations kvalborg vilket var roligt men jag var lite hes. Igår efter mingel i Ekonomikumparken och ännu hesare trots att jag varken skrikit, snarare pipit och inte heller försökt bättra på en slags "rockstar image á la Pete Doherty och Kate Moss". Tyst är jag, tyst som muren vilket känns konstigt eftersom jag ofta pratar på och gillar att höra min egen röst. Så är inte fallet nu.

Hoppas inte mitt jobb dömer mig alltför hårt och placerar mig i rockstar-facket.

Champagnegaloppen var lika galet som vanligt. Inga bilder tagna eftersom allt har en tendens att bli fuktskadat, kameror och i mitt fall även rösten. Kul med mycket folk och öppen gård. Dock finns mina sympatier hos de tappra klubbverkare på Stockholms som måste jobba och sanera typ hela huset och gården ett antal timmar senare när det är slut på det roliga. Inte så kul.

Gården luktar gammalt bubbel i typ en vecka efter om det inte blir regn. Efter galoppen gick jag Antonia, julia och Elin på fest på en trevlig båt i Fyrisån. Vi kom dit leriga, hesa och luktade surt bubbel. Övriga var piffigare, inte alls svårt faktiskt.

Igår kväll somnade jag runt kl 23, frustrerad efter att ha varit på fest utan att kunna socialisera. Nu ska jag dubbeltvätta mina kläder från galoppen. Och hålla snattran.