Söder luktar kiss!

Idag slog det mig ännu en gång att jag inte passar in i den här staden. Och ändå är jag på väg att köpa lägenhet här. Jag är född i Paris mentalt men fysiskt i Sverige.

Jag tycker Södermalm luktar kiss och på Stureplan har jag för högt BMI och är implantatfri. Vad blir då alternativen en lördagkväll? Garbo i Sumpan? White Room? Uppsalas BJ eller ölhaket Carmen?

Började med vin på karlavägen för att sedan möta upp ett gång EF-ledare på Medborgarplatsen. ( Eller heter det Medborgarplan?)Jag är för snobbig och uptight för att hänga en hel kväll på Kvarnen. Jag spenderade trots allt 74 minuter där ikväll innan jag åkte hem. Samtidigt ogillar jag allt det stiffa på Stureplatsen (eller heter det Stureplan?)

Jag försöker bli kvitt mina issues. Jag ogillar att uppfatta omgivningen som utvecklingsstörd. Men faktum är att det i Stockholm bor så sjukt mycket mongon, idioter och socialt utvecklingsstörda människor. Tyvärr. Var tog min sociala kompetens och ödmjukhet vägen? Hade jag varit socialt kompetent hade jag haft roligt överallt. Hade jag varit ödmjuk hade jag inte gnällt. Vad är mitt problem egentligen?

Imorgon ska jag på lägenhetsvisningar, mycket intressant. Tills dess, sova till How to lose a guy in ten days.

I övrigt lovar jag att inte blogga om att bekantas bekantas klädval är Fashion No-No. Känns lite sådär halvbra att bli konfronterad trots att jag bemötte det okej. Jag förstår att Schulmans nojjar.

Godnatt.