Cityromantik på Rörstrandsgatan

Det var idag hon såg honom. Efter en dag i solen gick hon hem för att piffa till sig inför kvällens mingel. Konstaterade småsurt att det inte verkade som dagens solbadande tagit något trots att bar hud blottats i Rålambshovsparken. Det är ändå ute med solbränna tänkte hon, så 80-tal, och började trippa mot Fridhemsplan.

Många tankar har rört sig i flickans huvud de senaste veckorna. Det började exakt söndagen 6/5. Hon blev något djupare än tidigare och tänkte till på vad för saker och vilka personer som egentligen får ta del av hennes individuella energi. En lång weekend i Oslo gav insikter och ett uppsving i självförtroendet.

De positiva tankarna har fått henne att le mer och mer. Mot främlingar på gatan för att se hur de reagerar. Vid solsken ler fler tillbaka. Hon ler också då hon tänker på N.Y resan som kommer. Hon ler utan att visa tänderna. Tänderna visas endast vid fotografering i tipsy tillstånd. I kväll skulle det inte bli något tipsy tillstånd.

Endast par. Inte för att hon har något problem med parumgänge. Tvärtom uppskattar hon det stabila. Oftast. Hon hade på känn när hon trippade fram på Rörstrandsgatan att inga heta singelkillar skulle dela soffa med henne framför fotbollen. Ja ja vad är väl en kväll med par? suckade hon tyst till tonerna av Louise Attaque "Lea" och önskade att hon var i den fantastiska franska huvudstaden. Skulle hon ringa sin snobbiga wannabe-fransyska till väninna, go wild & crazy och bara dra? Till Paris där champagnen flödar och alla säger oh la la till höger och vänster.

Hon trippar förbi ett antal uteserveringar på Rörstrandsgatan. Den gatan är trevlig. Trevlig som i tråkig. Mainstream har hon tänkt föraktfullt och undrat varför alla höjer den till skyarna som en sådan trevlig gata?

Blicken fastnar på en randig pikétröja. Flickan är inte så lång så hon sträcker på sina 166 cm för att se mer. Hon ser honom. Med stort H. Halvlångt hår. Lagom rufsigt men samtidigt välkammat. Han har randig pikétröja. Jeans uppvikta. Espadrillos. Solglasögon. Bra hållning och en avslappnad utstrålning. Hon ler och undrar om han är fransman men säger inget. Hon bara ler, så tänderna syns. Han ler också. Lite försiktigt. Sedan ett stort leende. Flickan blir blyg, lite röd om kinderna och tittar bort.

De går förbi varandra. Flickan tänker åh, han var snygg. Han måste ha varit från södra Europa då hela hans utstrålning var varm. Så mycket varmare än hos oss nordbor. Hon vänder sig om för att lägga hela hans uppenbarelse på minnet ifall de aldrig mer ses. I den sekunden hon vänder sig om och ler, möter hon hans blick.

Han ler, hon ler, hon visar tänderna ännu en gång. Hon undrar om det var honom hon drömde förra året, den midsommarnatt då hon så naivt plockat sju olika sorters blommor och sovit med under huvudkudden med förhoppning om att börja tro mer på romantik och kärlek.

Hon trippar vidare mot Fridhemsplan och tänker på ödet. Om ödet vill så ses de snart igen. Och sju olika sorters blommor under huvudkudden plockar hon ändå varje år. Som en sann men cynisk romantiker.