Att dela in människor i fack är en socialpsykologisk strategi för att strukturera upp tillvaron. Apan har radat upp en massa typer av medelklassmänniskor och deras whitetrashhobbys.
Av de som omnämnts blir jag eurodiscodansare och då och då shortsklädd. Jag är väldigt bra på att kategorisera och strukturera människor, men inte saker. Samtidigt blir jag rädd för mig själv varje gång jag tänker trailor trash.
Funderar hur mitt marknadsvärde ska räknas ut?
Jag har mycket dolda reserver men inte nödvändigtvis i kapital.
I övrigt har jag idag klippt mig inför ett visst bröllop där jag ska ha på mig en rosa balklänning. Har en känsla av att jag hamnar i facket: tjej-som-går-på-frackbröllop-och-tar-på-sig-en-rosa-balklänning-från-2004-och-inte-fattar-att-hon-ser-ut-som-en-marshmallow.
Eller så är det just det jag har fattat, men inte, på några som helst villkor, orkar bry mig. Marshmallows är okej i lagom dos.
Hittade en otippad skiva från ungefär 1996 idag, Romeo & Juliette soundtrack.
Bästa låten är You & me song med Wannadies.
No comments:
Post a Comment