Ett skelett...

Jag började med Beach Falsterbo igår och det går okej. Har aldrig varit ett fan av övertränat eller too skinny. Too skinny, too ugly. Fast Nicoles frisyr på denna bild passar henne. Hon ser dessutom ut att vara i ett bibliotek, tänk hon kanske är smartare än somliga tror?

Bild från Aftonbladet.

Idag var jag dock ett skelett då jag efter jobbet sprang på en gammal flamma. Han såg givetvis fräschare ut än någonsin. Inte jag. Absolut inte. Aaaah. Varför händer det alltid när man är som sunkigast? Är det ödet som verkligen påpekar att the fling went way back and is so not gonna happen once again?

Hade jag varit i hans kläder hade jag tänkt... usch hur kunde jag, det där är verkligen ett skelett i erövringsgarderoben.

Precis så händer det ju att man själv tänker ibland. Precis så var fallet idag fast tvärtom. Inte för att jag fick det bekräftat men ändå. Kul var det inte.

Och om han mot all förmodan läser denna blogg och kopplar sammanhanget så kanske jag dör. Låt oss hoppas att så inte är fallet. Eller att han vet att jag oftast är tres chic och att alla har bra och dåliga dagar.