Sommarnatt

Hon bestämde sig för att anknyta ändå, trots att hon inte hade lust. Eftersom Stockholm ibland känns lite som Paris. Som stad. Som kan smeka med ena handen och när man minst anar det slå med den andra. Trots att man ger och ger får man inget att ta tillbaka. Hur streetsmart man än är så behövs det inte alltid.

Personligheten kommer inte riktigt till sin rätt alla gånger. Paris ger en blond svensk flicka många fördelar väldigt ofta. Samtidigt som det kan vara frustrerande, åh såå frustrerande att veta att man alldeles för sällan blir tagen på allvar. Stockholm känns ibland som en stad där omgivningen inte ens bryr sig om att fundera på om en person är värd att tas på allvar eller inte.

Hur som blev det middag på en fantantisk balkong med utsikt över takåsar och våningar flickan bara kan drömma om. Övrigt sällskap gick nedåt mot Utecompagniet men flickan tassade hem efter att ha värmt sig tio minuter under värmelamporna och konstaterat att kvällens klientel var något otippat.

Birger Jarlsgatan, nyasfalterat med reflexklädda nattarbetare. Odengatan upp. Odenplan, tråkiga Odenplan. Hon gick som alltid. Ekologiskt och ekonomiskt.

Till slut, karlbergsvägen utan trafik. Breda trottoarer. Gröna träd. Då och då lyfte hon blicken och såg upp mot fönstren som lyste mot den himmel som vid denna tid på dygnet var som allra mörkast. En och annan stjärna syntes.

Hon undrade vad som pågick i de fantastiska våningarna. Nymålade övergångställen, vita, glittrande och som ingen tidigare satt sin fot på. Vackra övergångsställ med en speciell lukt.

Hon trampade på alla och tänkte, ha ha, jag var först den här gången. Så snurrade hon barnsligt på sin rosa kjol, tänkte på sin norska syster som imorgon lämnar Oslo för L.A och hade helt plötsligt gått hela vägen hem från Stureplan.