Mackans gästblogg

Gästblog (http://mackanmumlar.blogspot.com/):

Hur motsatser attraherar:

Vi har alla fått lära oss den tröttsamma klyschan ”lika barn leka bäst”. Men vi har ju alla också kommit till insikt med att den inte alltid stämmer. Converse-skon dras till pärlörhänget, väskan från Gucci till den svarta ögonskuggan. Verkligheten påminner oss om att man inte alltid kan förutspå, förutse, veta hur något kommer att fungera. Och jag syftar inte bara på förhållanden. Det gäller i allra högst grad vänskap med.

Jag vet inte riktigt var jag placerar mig mellan den svarta ögonskuggan och väskan från Gucci. Förmodligen lite sådär mesigt mittemellan. Men jag vet att jag lika ofta dras till motsatser när det gäller såväl vänskap som kärlek.
- Va!? Känner du inte till ryktena om att Carl Philip är gay???
- VA!? Är han gay? Va? Bor han på slottet?
(konversation hämtad från två bloggare i en lägenhet på ganska få kvadratmeter)

Hänger man med någon som finner intresse i saker som du själv ger blanka fan i, kan det resultera i väldigt underhållande häng. Hänget blir till kvalitets-häng.
Det är lite av en paradox.

Man mår bra av sådant umgänge. Och jag tror inte det är någon slump att man sneglar på den där killen eller tjejen som man stör sig som fan på (hur ser hon egentligen ut?!). Egentligen handlar det om nyfikenhet. Att lära sig mer. Att vidga sina vyer.
Jag har ytterligare en insikt att bjuda på, och den är att människor som inte umgås med motsatser blir insnöade i sin syn på världen. De tappar förmågan att nyansera det som händer omkring dem.